Rydebäck 2.0, det är ni det. Alla ni som bor i Rydebäck idag. Själv är jag nog snarare version 1.0. Om inte rentav en Beta version.
Vi flyttade till Rydebäck 1968 och jag var mitt i det första skolåret. Det blev en resa från att kunna gå till skolan inne i Helsingborg, till att åka buss till byskolan i Vallåkra.
Vi flyttade in i ett av radhusen på Älgögatan som precis var färdigställt. Och mittemot byggdes nästa rad med hus. Allt var en sjuårings dröm, med byggarbetsplatser fulla av spännande material till kojor och lådbilar, stranden, fotbollsängarna, friheten.
Det är med de minnena i bagaget som jag nu har börjat fotografera Rydebäck idag. Vardag och fest, arbete och fritid. Och det är här som ni som vill följa projektet kommer att kunna hålla er uppdaterade. Jag kommer att lägga upp bilder när jag tagit dem, och alla som är med på bilderna har hunnit godkänna dem.

torsdag 13 juli 2017

Boulehemerna

När jag växte upp i Rydebäck var tennis jättestort. Björn Borgs triumfer följdes av alla och nere vid strandkiosken fanns tre välanvända tennisbanor. Min pappa hade en stående timme bokad varje vecka under säsongen, och vi ungar tog chansen att spela så fort det fanns en tom bana.
Nu är som bekant banorna borta, och tennis har nästan försvunnit ur det svenska sportmedvetandet. Istället är det boule som spelas på den enda kvarvarande banan. Så för att spegla lite av det gamla och lite av det nya gjorde jag ett besök hos Boulhemerna, som klubben kallar sig.











 

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)